15.11.2015 Söndag. När jag uthärdar mörkret.
Tankar på ljuset
Fräls mig Jesus.
Jag har vandrat bort mig i tanklöshetens ruiner – det gråa och rykande – och kan inte längre se glädjens hoppfulla Kalle Anka-jular med kärlek. Har jag då växt bort från deras lugnande dråpligheter? Mina ensligt skällande och ylande ångestsvettningar skär genom polarnattens grådaskiga snöiga vinternätter. Där ser jag min vilsna vandring i ljuset av lyktorna när mörkret är som tätast. Kom, kom du stora advent. Ge oss lugn och ro i de sista skälvande veckorna av årets kalendersagor. Låt mig aldrig försumma årstidens sånger, och låt mig alltid hålla ut till dagens ankomst.
Ja, fräls mig Jesus.
0
Inga kommentarer att visa.
Lämna en kommentar