2025.08.17 söndag


Vi delar ut timmar nu för tiden
 

Det lider mot sänkta krav
och tanken möter inte längre motstånd.
Snart får vi också tillbaka en förlorad timme.
En svart, oanvändbar och väldigt kall timme.

Så sitter jag här på huk igen
och ser marken stå alldeles still
mellan mina fötter
och tänker på när löven ska gulna.
Där i stunden, ser jag upp och rakt fram
och skymtar den annalkande sorgen.

Allt kommer att dra förbi som skrämmer
men livet kommer återigen få färg på kinderna.
Hur mycket vill jag inte klara vinter och snö
och ren skär ensamhet. I nattens mörker.

Jag ser människan även under bördan
vi drar på hela tiden,
så mycket kan jag säga.
Fast mina svårigheter är nog över nu.